De vill också i allt högre grad förstå den risk som den föränderliga miljön utgör för företagets verksamhet och lönsamhet. Strategier utformas både för att minska påverkan (begränsning) och för att anpassa sig till påverkan (anpassning).
Det är två ledande ramverk som används i detta sammanhang: att anta en nettonollstrategi som är anpassad till kriterier i initiativet Science Based Targets (SBTi) och att genomföra risk- och möjlighetsbedömning enligt ramverket Task Force for Climate-Related Financial Disclosures (TCFD). Populariteten för båda tillvägagångssätten har ökat drastiskt: antalet företag som har åtagit sig att uppnå nettonoll har fördubblats sedan 2019, och det totala antalet företag som har åtagit sig att sätta upp mål har ökat med mer än 500 % mellan 2019 och 2021.
Antalet TCFD-anhängare har ökat med 72 procent mellan 2018 till 2021, 40 procent av undertecknarna är finansinstitut. Detta påverkas till viss del av obligatoriska rapporteringskrav i länder som Nya Zeeland och Storbritannien. USA:s främsta finansiella tillsynsmyndighet (Securities and Exchange Commission) har också tagit initiativ till att föreslå regeländringar som kräver att företagen ska inkludera vissa klimatrelaterade upplysningar i sina registreringsbevis och periodiska rapporter. En annan orsak till ökningen är att företagen också inser att TCFD är väl anpassat till förståelsen av de affärsmässiga och finansiella riskerna med klimatförändringarna för företag inom alla sektorer. Företag som vill anpassa sig till TCFD:s rekommendationer kan även förbättra sin klimatrelaterade rapportering enligt andra ramverk.
Hur företagen påverkar klimatet och hur klimatförändringen påverkar företagen är två sidor av samma mynt. Företagen bör därför sträva efter att ta itu med båda som en del av sin klimatstrategi, dels anpassa sig till TCFD samt eftersträva ett vetenskapligt baserat nettonollmål, och se till att dessa satsningen är synkroniserade.1
Vi har identifierat tre viktiga punkter att tänka på när du tar de första stegen på din klimatresa.
Nettonoll och TCFD:s ramverk överlappar varandra på grundläggande sätt:
Genom att identifiera överlappningen mellan nettonoll och TCFD kan man effektivisera genomförandet av båda, samtidigt som man ser till att granskningen ger tydliga insikter om verksamhetens risker och möjligheter.
En nettonollstrategi är ett sätt för företaget att visa ansvar det kan förbättra interna och externa intressenters uppfattning om företagets klimatåtgärder. Att sätta upp ett mål är dock bara början på att få en "social licens" för att bedriva verksamhet i dagens värld. Intressenterna vill i allt högre grad ha mätbara och kontrollerbara åtgärder. Projekt för att minska utsläppen kan ha positiva affärsidéer, t.ex. energieffektivitet, medan andra projekt kan ha negativa kostnadseffekter för verksamheten, t.ex. alternativa material och råvaror. Genom att köpa koldioxidkompensation ser till exempel en ekonomichef omedelbart kostnaden för företagets nuvarande utsläpp, vilket kan användas för att uppmuntra team att minska utsläppen i hela värdekedjan och för att ta hänsyn till utsläppen - och, vilket är viktigt, till den förväntade prisökningen på framtida koldioxidkrediter - i sina långsiktiga investeringsbeslut.
Å andra sidan fokuserar TCFD på kostnadseffekten av klimatrisker och möjligheter för verksamheten. Scenarioanalys är en viktig del av TCFD, som i huvudsak försöker projicera hur ett företags mest väsentliga klimatrisker och möjligheter kommer att utvecklas under olika klimatscenarier. Detta omfattar fysiska risker (t.ex. översvämningsrisker eller värmeböljor) och övergångsrisker eller möjligheter (t.ex. minskad/ökad efterfrågan på produkter och tjänster). TCFD rekommenderar att företagen förstår de faktiska och potentiella konsekvenserna av väsentliga klimatrisker och möjligheter ur perspektivet balansräkning (tillgångar och skulder) och/eller resultaträkning (intäkter och kostnader), vilket representerar "kostnaden för passivitet". Företagen kan sedan använda denna information för att informera sina affärsbeslut och stärka motståndskraften i sin värdekedja.
Det krävs djupgående operativa förändringar för att förankra klimatåtgärder i ett företag och skydda sig mot påståenden om "greenwashing". Ett företags hållbarhetsteam har vanligtvis inte tillräcklig kontroll för att göra dessa förändringar på egen hand. När vi talar med våra kunder är de vanligaste utmaningarna svårigheten att samla in data från avdelningar, begränsad kunskap och förståelse för klimatfrågor, bristen på styrning av klimatfrågan och att få ett engagemang i hela företaget. När allt faller under en nettonollstrategi som drivs av högsta ledningen har dessa operativa frågor större chans att lösas.
Företagen kan använda ett holistiskt ramverk för klimatåtgärder, t.ex. South Pole Climate Journey, som en färdplan för sina klimatåtgärder. Det första steget är att skapa sig en förståelse för sitt utsläpp av växthusgas, de viktigaste klimatriskerna och möjligheterna: dessa åtgärder ger underlag för TCFD-rapportering och utveckling av en nettonollstrategi. Förståelse för era utsläpp hotspots och risker kommer sedan att ligga till grund för beslutet om huruvida ni ska utveckla ytterligare insikter.
1 Hållbarhet är bredare än klimat (t.ex. vatten, avfall, mångfald och sociala effekter), men den globala uppvärmningen, som orsakas av ökat koldioxidutsläpp, är kärnan i många företags hållbarhetsstrategier och kan ligga till grund för åtgärder på andra områden. Att förstå företagets koldioxidavtryck och risker samt att fastställa färdplaner och mål är viktiga steg på företagets resa mot nettonoll.
South Poles klimatexperter kan hjälpa dig att förstå de processer som ingår när du tar det första steget på din klimatresa.